FRA og rikets säkerhet?

”FRA:s uppgift är att bedriva signalspaning till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. FRA skall härvid rapportera till regeringen i enlighet med vad som beslutas i ett hemligt regeringsbeslut”. Det har utan närmare precisering upprepats ända sedan FRA:s start 1942. Samma målsättning gäller den sedan årsskiftet nya möjligheten för FRA att signalspana även i kabeltrafiken.  

FRA är ett säkerhetspolitiskt och utrikespolitiskt instrument med syfte att värna Sveriges oberoende. Men vilken säkerhet är det som ska försvaras? Rikets? Demokratins? Demokratins säkerhet är inte detsamma som rikets säkerhet. Flertalet av de senaste årens inskränkningar av den personliga integriteten har införts för att stärka rikets säkerhet, men har samtidigt försvagat demokratins säkerhet. Den s.k. FRA-lagen är ytterligare ett exempel på detta. Vad händer om demokratin försvagas och vi i en framtid får en helt annan parlamentarisk situation? Hur kommer då all insamlad information att användas?

Kontrollen av verksamheten är en annan springande punkt. Kommer den föreslagna särskilda ”underrättelsedomstol”, som från och med oktober i år ska ge FRA tillstånd till spaning i kabel, ha kapacitet och kompetens att klara sin uppgift? För att inte tala om den temporära ”signalspaningsnämnd” som från och med nu ska sköta tillståndsgivningen tills underrättelsedomstolen träder i tjänst. Men att det kommer handla om en säregen domstolsverksamhet står klart redan nu. För någon direkt insyn kommer givetvis inte accepteras, offentliga domstolsförhandlingar kan vi glömma.

I vilken utsträckning har då FRA lyckats i sitt uppdrag? Vilka katastrofer och säkerhetspolitiska hot har FRA under sin 66-åriga historia förhindrat genom den information de delgivit svenska regeringar? Om det vet vi inte ett dugg. Någon sådan utvärdering finns inte. Från en blygsam start har FRA idag drygt 650 anställda och en budget på mer än en halv miljard (562 miljoner). Är detta en försvarlig kostnad i relation till vad vi får ut? Och vem/vilka vet, har kapaciteten att bedöma, om det är en ”lönsam” kostnad? Våra politiker?

FRA har under åren arbetat med trådlös signalspaning i en gråzon som inneburit stor risk för insamling av mängder av uppgifter som vi vanligen inte förknippar med skyddet av nationell säkerhet. Den nya lagen innebär att verksamheten expanderat betydligt. Innan lagen infördes hade det varit på sin plats att få veta hur effektiv denna typ av verksamhet är. Vilka av de riksdagsledamöter som röstade igenom lagen har sett någon sådan utvärdering? Svar: Ingen. De har alla varit hänvisade till bedyranden om behovet från personer som står FRA-lagens praktik närmast.

För att få en uppfattning av nyttan kan vi gå till de stora ländernas resursstarka underrättelsetjänster och deras signalspaning. En ledtråd ges av det famösa Echelonsystemet. Ett övervakningssystem som är ett sedan många år tillbaka etablerat samarbete mellan USA, Storbritannien, Australien, Canada och Nya Zeeland. Spindeln i nätet är USA:s underrättelseorgan National Security Agency (NSA). Echelon har under decennier sysslat med signaler såväl i luften som i tråd och kabel och med samma syfte som FRA; att av säkerhetspolitiska skäl hålla koll på utrikespolitiska händelser. Men trots enorma resurser, vida större än FRA:s, har man mer eller mindre blivit tagen på sängen vid ett flertal omvälvande händelser, t.ex. Shahens fall i Iran och Khomeinis maktövertagande, ockupationen av amerikanska ambassaden i Teheran, Sovjetunionens sammanbrott o.s.v.. Och vad hjälpte all världens signalspaning vid bomberna i Oklahama City, eller i Londons tunnelbana, eller den 11 september 2001? Uppenbarligen inte tillräckligt. Om inte NSA och dess allierade lyckas förhindra sådana händelser, vad talar då för att FRA ska göra det?

Komplicerade skeenden är svåranalyserade och intelligenta personer med illvilliga syften slinker lätt igenom även denna typ av spanande efter signaler. Det är en av kärnpunkterna i kritiken mot FRA:s signalspanande, de drastiska hot man använt som motiv för att införa lagen kommer i väldigt liten utsträckning att drabbas. Istället riskerar helt andra företeelser och personer att hamna i signalspaningstrålen. Med det uttalade syftet att bekämpa extrema hot som terrorism och grov organiserad brottslighet blir konsekvensen att vi tar ytterligare ett steg närmare generell befolkningskontroll och kommer allt längre ifrån övervakning av enskilda personer konkret misstänkta för brott.

Emneord: EU, FRA-loven, datalagring Av professor Janne Flyghed
Publisert 25. feb. 2011 15:57 - Sist endra 25. feb. 2011 16:05
Legg til kommentar

Logg inn for å kommentere

Ikkje UiO- eller Feide-brukar?
Opprett ein WebID-brukar for å kommentere